En vinter till,
tillsammans.

Det här skulle nog ha varit min riktiga återkomst till er. Inte den där hippiecomebacken för några år sedan. Även om det fanns guldklimpar i cykelstreamsen var det, minst sagt, en mycket speciell period. Jag är inte helt säker på att bulldozer yzn alltid var min bästa version. Men jag måste vara ödmjuk nog att erkänna att piercing Yacine inte heller riktigt var it. Får man lov att växa, skratta lite åt sig själv och gå vidare? Med en och annan välförtjänt sågning i chatten. Är ju inte så naiv att jag tror att jag kommer undan så lätt. :’)

Med det sagt: välkommen till Winter Arc: Marriage Edition.

Och ja, det är precis som det låter. Jag har träffat en helt otrolig kvinna och fått äran att gifta mig med henne. Jag har fått ett jobb med kollegor jag tycker otroligt mycket om, där jag dessutom får vara med och hjälpa otroligt många människor. Och jag har flyttat in i mitt första riktiga hem, nära våra jobb och min familj.

Efter allt som varit har jag fått landa i ett liv jag verkligen är glad och tacksam över. Ett liv jag innerligt vill ta hand om och värna om.

Sanningen är den att idén till den här vintern började ganska praktiskt. När bröllopet och flytten närmade sig satte jag mig och räknade. Jag insåg rätt snabbt att ett extraknäck skulle behövas för allt jag behövde göra. Bröllop, honeymoon, ringar och inredning. Så jag började söka extrajobb som personlig assistent. Jag tänkte att nattjobb kunde vara ett fint sätt att göra nytta för någon annan och samtidigt spara lite till vårt nya liv.

Sedan sade en kollega att jag borde dra igång streamen igen.

Jag skojade bort det med honom. För sanningen är den att jag skämdes lite grann. Den förra återkomsten hade inte blivit vad jag önskade, och trots alla som trillade in hade jag själv inte riktigt hittat rätt i mig själv. Det tog emot att ställa mig framför er och säga att jag skulle komma tillbaka. Igen.

Men så blev det lite smygspelande med Luddie på FACEIT, och jag började tänka på allt det där vi hade. Charmen. Passionen. Den där goa känslan när man bara vill stanna kvar en match till. Jag började sakna oss. Dig som läser det här. Och när några av er hörde av sig privat började jag ändå tro att vi kanske kunde hitta tillbaka till något fint igen.

Jag ville ge det en ordentlig chans den här gången. Så jag gav mig ut på sponsorjakt och hittade två sponsorer som känns makalöst rätt.

Den första är Eldros Trade. Eldar, som en gång passionerat tittade på vår stream, bestämde sig för att starta bolag och har sedan dess vuxit så det knakar. En eldsjäl som jag fått äran att äta middag med och som inspirerade mig att verkligen helhjärtat gå in i det här. Och det känns bara så himla rätt att få möjligheten att jobba med någon av er på det här viset. För det är inte bara jag som vuxit upp. Det är inte bara jag som gjort resor. Utan varenda en utav er. Inte bara ni som läser det här, utan även personerna i fråga som inte orkade komma så här långt. Och att få samarbeta med er är guld värt.

Sen har vi det globala, mest otroliga och briljanta Fazer. Ett bolag som står mig varmt om hjärtat. Vars bröd sen länge präglat mitt frukost- och middagsbord. Och det faktum att Hilda hade två Counter-Strike-spelande söner gjorde att samarbetet kändes så naturligt och självklart redan från det första samtalet. Och det faktum att ett av våra finaste minnen är toasten på sängen och att det är precis den känslan vi ska återskapa varje streamad kväll framöver är bara helt fenomenalt i sig.

Full transparens: jag jagade ivrigt en sista sponsor, men fick dessvärre ett sista avhopp som gjorde att jag på något sätt fick återgå till att förlita mig på samma människoskara som stöttat mig sedan 2012. Samma gäng människor som gav mig möjligheten att få uppleva och genomgå det mest otroliga av liv en människa någonsin kunde drömma om. Och inte bara alla de där häftiga sakerna som man ser på film, utan lärdomarna som dessa upplevelser gav mig. För hade det inte varit för er hade jag mest troligen aldrig uppskattat allt det vackra livet har att erbjuda. Jag hade evigt jagat det där kändisskapet. De där pengarna. Och jag hade aldrig fått hamna här där jag är nu. Evigt tacksam för allting jag fått. Så vill du stötta mitt sista livslånga kapitel som gift man, tryck gärna på den där prenumerera-knappen. Eller skriv något. Titta länge. Berätta för din vän.

Winter is coming. Bokstavligen.

Dagarna har blivit kortare och agendan är därför enkel. Jag vill visa att åldern bara är en siffra och att Counter-Strike fortfarande handlar om vem som är hungrigast. Vem som vill mest.

Jag tänker kliva ut på servern med all den passion jag har och påminna om att yzn faktiskt inte bara var en streamer. Så den här vintern handlar om en sak.

Gogibb.